Snodde en lista och gjorde om den lite. Slut på kreativitet och kom på att ni vet faktiskt inte så mycket om mig. Inte för att jag är världen mest intressanta person men detta är alltid något.
När jag borstar tänderna så klarar jag inte av att stå fast framför speglen. Måste. Röra. På. Mig.
Jag är rädd för att bli en ensam och tråkig människa som inte kan njuta av livet. Att jag ska glida ifrån mina nära vänner.
Den värsta känslan är när man har förväntat sig något och sen plötsligt blir det inte alls som man har tänkt sig.
Den bästa känslan är när allt känns enkelt. När det inte finns en massa tunga känslor i vägen och när jag trivs med mig själv. Det finns heller inget bättre än att få "hänga" med sin bästa vän en fredagskväll, vad som görs kvittar, men känslan av att jag kan få vara precis som jag är med den personen.
Jag är bäst på att lyssna. Säger många. När jag pratar blir allt fumligt och knepigt, men jag lyssnar gärna och jag vill gärna finnas till hellre än att vara den som pushar, ex om det nu har hänt något med en nära vän.
Jag är sämst på att ta tag i viktiga saker i tid. Jag är alltid ute i sista minuten. Önskar att jag hade varit lite mer struktuerad när det gäller sånt.
Jag lyssnar på ???? Ångest. Har totalt lyssnat sönder ALLA mina bra låtar. Desperat efter lite ny mysig musik. Men jag ljög lite när jag sa alla låtar. En favorit som jag nog alltid kommer att gilla lite extra är Toploader - Dancing in the moonlight , en låt jag blir glad av!
Jag pratar inte mer än när det behövs. Men när jag pratar, pratar jag högt och ganska grötigt.
Jag tycker om hösten. Att kunna krypa ner med en bra bok är livet för mig. 
Jag stör mig på personer som inte kan sluta gnälla över småsaker och som inte förstår hur bra de egentligen har det. Ta bara Facebook som ett utmärkt exempel. Börjar faktiskt bli riktigt trött på den sidan. Hur måna uppdateringar där handlar inte om hur jobbigt alla människor har det? Usch nej, blir riktigt frustrerad bara av att tänka på det.
Kärlek är alldeles för jobbigt att skriva om just nu. Känns lite som meningen med livet frågan, vad är det egentligen? Har själv lite svårt att urskilja på kärlek och att "tycka om". Men jag har svårt att låta nya människor komma nära, omedvetet.
I somras var jag på en massa ställen! Var ska jag börja? Jag stannade i Sverige i alla fall, och blev inte ett dugg brun. Men jag spenderade den med fina vänner och lärde känna många nya människor. Spelade handboll i Åhus, spelade dator på Dreamhack, åkte karuseller i Göteborg, latade mig här hemma, njöt av livet, oroade mig för gymnasiet, firade midsommar i Karlshamn (eller var det Karlskrona?), åt alltför lite glass och myste på stranden de få dagar som vädret tillät. Kort och gott, en bra sommar!
Jag är sugen på ett äpple! Frukskålen står tom, så när som på en gammal banan. Hade verkligen suttit gött med ett äpple nu. Fniss.
Jag längtar efter vår resa till Österrike över jul. Kom som en överraskning här om dagen, jag som var så inställd på att det inte blev någon skidåkning i år. Men det blev det trots allt! Åker den 21 December. GLAD!!