amandaj

En bild på en av mina bästa tjejkompisar och mig sen i somras. Hanna heter den här fina tjejen, en barndomsvän som jag nämner allt för sällan. Satt och bläddrade bland en massa bilder igår, ni vet som man gör när man känner sig lite less på allt och saknar tiden som var förr. Jag brukar känna så i alla fall och då går jag i genom hur många bilder som helst. Så fick jag upp den här bilden och så kom jag och tänka på hur längesen det var jag träffade Hanna, och då menar jag inte de små stunderna vi passerar varandra i skolan utan "på riktigt" träffats för att umgås. Och då kände jag en så stark rädsla, eller kanske inte rädsla utan mer panik över att vi kanske håller på att glida ifrån varandra, trots att jag trodde att det aldrig skulle kunna vara möjligt. Så jag skrev snabbt ett inlägg i hennes logg för att försäkra mig om att vi fortfarande är som vi brukar vara. Å självklart är vi det, Hanna och Amanda, *Skandic-klubbens* enda och hederliga medlemmar. Visst är det så att vi kanske en dag kommer glida ifrån varandra, även om jag har svårt att tro det, eller ens vill tro på det. Men jag ska i alla fall ta tag i det här och se till att vi tar igen lite missad tid! Hon är trots allt en av de bästa jag vet ♥